du

är som jag

inte längre en ung oskuld

utan för länge sedan odöd

smittad av samma bett som jag

rastlös vandrande över konkreta och

imaginära kontinenter

natt till dag

dag till natt

oupphörligen sökande efter nya obefläckade

oskulder

att förtrolla

tjusningen driver dig

till vansinnets rand

vi

hittar varandra

alltid

i alla tidsåldrar

och du vet

att jag kan se bortom

in i ditt

oroliga hjärta som är som mitt

men ändå inte

föremålen växlar

och du sliter vredgat i de sega rötterna

förbannar

för att bli

fri

men sökandet är alltid detsamma

du vill göra dig

hemlig

osynlig

vill du stryka längs

trädens toppar

men i skimrande månljus

ser jag dina

hemliga tecken och koder

fast de är till någon

annan

                          "älskade det gör ont"

ja

när månens tinktur har bleknat

i gryningens släpande kyla

vet vi båda vad

smärta är

du är som

jag

"på höjden av trädtopparna

över ditt landskap"

i pulverregn

susar de odödas sånger

och vi förenas med dem alla

du tror att du skall

gå fri

men jag säger dig

du

är som jag

och vi kan inte gömma oss

för varandra

kroppsligen åtskilda

för alltid

betyder inget

för våra hungriga själar

har ingått de fördömdas

förbund

och ingen

ingen

kommer undan