Det finns ett land långt borta
dit mina drömmar alltid fört mig
det är kanske inte himmelriket på jorden
men det har varit ett land jag älskat
på avstånd.
Jag har aldrig varit där
och kanske aldrig kommer,
men det finns i mitt hjärta.
Kan inte vara medborgare i landet
annat än i själ och hjärta.
Ibland kan jag tycka att jag
är mer för landet
än dess egna medborgare.
Kommer jag aldrig dit
kan ni när jag dör
kremera det som inte längre
är jag utan blott stoft.
Att sprida det i landet
dit jag aldrig kom.
Låta askan sakta dala ner
över en av deras öknar
med sina sandstoder höga
som katedraler nästan upp i skyn.
Där jag får vara nära
själva grundmeningen med landet.
som jag alltid har älskat i min ensamhet
Drömmar som aldrig blivit sanna
annat än när min aska
blandas med den jorden
där så många av min ungdoms hjältar
ridit fram.