det är inte det finns inte du andas inte längre
på samma sätt
det syns inte jag känner inte det bara gnager sig i mig som ett gift
sakta fräter sönder tills krafterna förtinar
lämnar tomt skal lealös ensam sorgsen

det är som om det inte är längre och innerst inne undrar jag vem jag är och vad du gjort mig till
det är inte det finns inte du andas inte
och mina tysta flämtningar bryts av som tändstickor mot betong