Jag kan se hennes vingar
vibrerande som vattenringar
andas hennes fjäderskrud
gömda under hud
pulsen kittlar vingar
lyfta mot natten och allt den bringar
Månen mot rygg
vilar skygg
målar siluetter
fallande stjärnors piruetter
vilse under färd
avklippta för den värld
tror inte att de behövs
i en värld där alla sövs
där vi aldrig lär oss lyfta
över motstånd eller klyfta

Jag vill så gärna visa
allt som vi inte kan
Viska att jag inte är någonting
…att jag också är luft i brand
Men jag tror mig vara fängslad
i en vardag som jag ständigt skapar
står bland andra fån och gapar
i en känsla av att vara slav
instängd, bortglömd, begravd
invand, snärjd, slentrian…
men jag är… Ingenting

Hon är så mörk i skuggorna
men jag vet att hon är ljuset
Jag tror inte på någon Gud…
jag tror inte på någon frälsning…
Jag tror inte att vi är av kött och blod…
Någon ond, eller god…

Jag är ett träd som inte vill veta av sina rötter
Jag är förgrenad mot en rymd som inte har plats
Jag vill vara luft


….jag vill vara dina vingar…