Jag ser ut på mitt rike.
Runt mig lyser solar gula. De lyser på himlen och de lyser på min gräsmatta. Min gräsmatta är gul som solen. Ett stort gult hav av maskrosor. Vackert. Men idag ska de bort. Tusentals och åter tusentals kvadratmeter gult, gult men något enstaka inslag av fjädrar som bolmar runt. Högt gräs och maskrosor i det oändliga. Av mina rabatter kan jag snart inte skönja något.
Jaha! De är väl bara att sätta igång och snygga till den nya frisyren. Ta en paus från det evinnerliga bankandet och hammarslagen från renoveringen av övervåningen som just nu sker.

Jag tittar lite sorgset på det gula havet.

Istället för att ta fram åkergräsklipparen sätter jag mig i bilen och åker till staden för att inhandla kläder som jag verkligen behöver. Vet inte när sist jag köpte kläder. Så varför göra det just idag? Brukar få kläder ibland av mina vänner. Hur man nu ska tolka det. Jag avskyr klädaffärer och kastar mig in, sliter tag i några kläder, provar inte och så kastar jag mig ut. Jag har handlat en ny garderob och känner mig nöjd. När jag kommer hem, tvättar jag de nya kläderna och hänger dem på klädstrecket ute.

Tittar åter på maskrosorna och så är det bara fram med klipparen, säga ett stillsamt förlåt mig och så åka runt, runt, runt och åter runt. Jag sitter där och drömmer. Tänker på Poeter och jag  känner saknaden. Saknaden av vänner, alster och skrivandet. Suck. Men jag hinner ju inte och får sikta på hösten som kommer. Plötsligt hör jag ett fniss och stannar gräsklipparen. Tittar runt. Det är tyst. Inbillning. Startar gräsklipparen och fortsätter klippa. Så hör jag fnisset som tilltar i volym och omfång. Jag stannar åter gräsklipparen. Tittar ner och hör hur maskrosorna fnissar åt mig bakom mig. De har bara vikt sig, de jäklarna, under gräsklipparen och sedan rest sig igen.

Jag bestämmer mig för att ignorera dem och fortsätter runt. När jag kommer till klädstrecket tänker jag, ska jag ta ner tvätten först?
Bestämmer mig för att jag inte orkar stanna gräsklipparen. Zick-Zackar mellan tvätten och tänker åter på Poeter. Önskar innerligt att alla Poetrar får en trevlig sommar.
Tja-Dong. Pang i skrammel. Tja-Dong.
Gräsklipparen låter som en båt som gått på grund i en stålfabrik.

Stannar den, vänder mig om och tittar och bakom mig ligger tvättlinan i en lång rad med strimlad tvätt på.
Resten sitter fast under gräsklipparen.
Jag stiger av och tittar på eländet och kliar mitt huvud.
Varför kunde inte tvätten, mina nya kläder varit som maskrosorna? Bara vikt sig.

Jag tittar begrundat på klädstrimlorna och tar ett stadigt tag i linan och drar. Totalstopp. Den och kläder sitter fast under klipparen. Då går jag och hämtar spettet och spettar ner det en halv meter i gräsmattan, snurrar strimlor och lina runt spettet och knyter. Sätter mig på gräsklipparen, startar den utan klippaggregatet på, gasen i botten och kör iväg och ut bakom klipparen kommer finhackad strimlad trasmattealster.

Jag tittar på eländet. Inte ens en endaste utmärglad mal hade klått det här. De duger faktiskt inte ens till mattrasor. Samlar ihop skräpet och slänger rubbet resolut i sopptunnan.
Så det kan bli.

Bakom mig fnissar maskrosorna.