Inom mig växer en längtan en stark längtan

Gråter inombords för min längtans skull

Mamma det har nu gått 9 månader sen vi träffades hos min bror på ett kalas då var jag arg och tvär mot dig och stötte bort dig du visste inte varför

Det är nu ca 7 månader sen jag prata med dig på telefon då jag sa att jag ville vara ifred men du gav dig inte du ringde mer och jag svarade inte på dina samtal du fortsatte att skicka brev och vykort till mig ofta inom mig sjöd det ett stort känslohav av ilska mot dig

Jag tog mig mod i januari att skriva till dig att jag inte ville varken prata i telefon eller träffas på ett tag och att jag skulle höra av mig när jag ville ta kontakt med dig igen ,nu  har tiden börjat komma då jag känner att jag vill igen prata med dig men jag är rädd att du ska stötta bort mig eller vara arg på mig jag är rädd för att ditt drickande blivit värre nu

Jag vet inte vad som möter mig när jag ta det första steget och

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden

Mamma jag är inte lika arg nu

Jag känner bara en stor längtan och en stor förtvivlan inom mig som håller på att spricka vet inte hur jag ska förklara allt som har hänt mig

Sen jag insåg mitt medberoende och din alkoholism

Är jag bara ett törstande vuxet barn som ropar efter sin

Mamma