"och det är han som låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt - det enas (vatten) är sött och släcker törsten och det andra är salt och bittert - och som har rest ett hinder mellan dem, en skiljelinje som de inte kan överskrida."

(Koranen 25:53)

jag minns två hav

och

kanske helt andra stränder

någon annanstans

i andra länder och tider

men alltid har jag trott att det var här och nu

och alltid

har jag passionerat  trott

att jag kan förena

det salta med det söta

så

tänkte jag med mitt

hjärta

det mjuka blanka som pulserade så vackert rött

tänkte

det salta och det söta

blir så levande vackert ihop blir så ömsint blir så sprudlande

blir

uthålligt och envist och trofast

vänfast

ville jag så gärna

såg jag inte

skiljelinjen

eller ville jag inte alls kännas vid den

såg inte bakom såg inte under

såg inga hot

men

nu vet jag att

vid horisonten går den smala linjen

smärtgränsen

tålamodets sista prövning

där allt tar slut för alltid

i nuet

ja

flickan med vargansiktet visar sig

alltid i verkligheten

Leili och Majnon

elden är död tårarna är slut och fantasins glimmrande ädelstenar

är så ofattbart 

grå

vid skiljelinjen

flämtar kärleken ännu

svagt

minns

en gång vaggades jag till sömns

på sidenmattor