Bland det besvärligaste med att bli gammal är det här med könslivet.  Krafterna håller inte jämn takt med begäret.

Hur som helst, köpte jag en uppblåsbar Barbara på IKEA. Det tog över fyra timmar att få ihop henne men trägen vinner.

Efter att ha blåst upp henne bar jag henne glädjestrålande till sängen.  Såg fram mot orgier i Kama-Sutra-klassen.

Nu ville det sig inte bättre än att det var lite fel i bruksanvisningen.  Vibratorn som satt, you know where, gick alldeles för snabbt och gick dessutom inte att stänga av.  Vacuumpumpen som drar in själve Juan Carlos hade också låst sig. Jag kom helt enkelt inte loss.

Fick ringa efter ambulans. Den kom och var bemannad med tvenne sjuksköterskor i tjugoårsåldern.  Bägge brast ut i klingande skrattsalvor, den ena så våldsamt att hon kissade på sig.

På akuten fick jag nummer 102. Just nu betjänades 27. De övriga i väntrummet hade kungligt roligt åt min belägenhet.  Själv var jag måttligt road.

Befrielsen kom efter tre och en halv timme då batteriet var tomt. Samtidigt ropades nummer 31 upp. 

Sköterskan i receptionen var mycket vänlig. Hon hjälpte mig att ringa på Färdtjänsten samt att packa ihop Barbara som nu var lufttom och rymdes i en plastkasse med texten Stockholms läns landsting.