Hela den här världens hets efter tillväxt, pengar, teknisk utveckling
försvann från min horisont, som några dåliga skämt
likt pulver blåste de ut i intet, när jag lade min dotter på mitt bröst
och log mitt största gråtmilda leende
jag kände att världens tempo är en sjuk takt och att det enda vi behöver göra är att dra ner på den för att se det klara budskapet
- att välvilja, omtanke, kärlek är större än något saldo, glänser starkare än guld, går snabbare till hjärtat än en Diablo till helvetet.

En påminnelse - du kan sakta ner och känna lugnet, hinna med andra, sluta jagas.

Och om någon säger att jag låter religiös? So what, bara för att jag låter religiös och att det är pretto, otrendigt och pinsamt att säga saker som man egentligen ser dem istället för hur andra vill höra dem... betyder ju inte att jag slutar. Jag fortsätter vara otrendig som är det tidlösa sköna.

PS Vill ni bygga en 3G-mast på kullen 50 meter från mitt hus och barnsängen där Minea ligger? Skaffa er då riktigt bra skottsäkra västar! DS