Något
otillräcklig
klättrar ryggar
genom
syrebristens
ångmoln, andas
gatljusens
vikande blickar
genom stråkarnas brister
ur världsmelodier.
En brännande bröstkorg
av rivande stålull
ett blödande
avtryck
mot inre som rusar
av odödlig
vänskap, ett hjärta
som vidgas, som tömdes
på tårar
vid vårfloders sovrum
men
saknade styrkan
i orden
så tunna...