Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Orddjungel, det räcker så.


I brist på absolut allting och allt det som håller det samman



Som hud; din kravlande vitmask. smek så min kind min östra horisont, liksom ballongerna om våren slet sig där köttlyktans värmda kloverk loss från tandens rustning, vildrusets breda salong där röstklockans hesa klang hängt upp sig och fallit rätt in i likkistans väntande linor; de övrigas bokval vars ljusa stämma skurit sönder både fotled och väntande fiskeredskap drogs nu genast åt och täckte plötsligt hela ytan som en hörntand genom ögat. vitmaskens tunga gled fortsatt framåt som en osedd kalv och bet sig fast vid ett blödande halshål; något törstig.




Fri vers av Tobias Nilzon
Läst 387 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-04-15 14:24



Bookmark and Share


    slafs
så mycket bra tobias-flyt. Vad kan man göra förutom att kapitulera. åh.
2011-04-17

  Katarina O´Nils Franke
Orddjungel - ja, men intressant!
2011-04-15
  > Nästa text
< Föregående

Tobias Nilzon
Tobias Nilzon