Det har funnits en tid
som jag alltid ska kännas vid då

Du har grenslat mina öppna sinnen
envist fängslat mina härjade minnen
Du ha förhäxat mitt längtande hjärta
stormat min själ med knivskarp smärta

Du har hetsat min kropp
fått mig att brinna utan stopp
Du har fått mig att glödhett längta
gått vägar som inte varit genomtänkta

Du har fått mig att gråta krampaktigt
ändå har jag rest mig ståndaktigt
Du har kastat mig genom bottenlös sorg
raserat murar runt min trygga borg

Du har fått mig till panisk flykt
jag har sprungit gråtande som förryckt
irrat genom mörka labyrinter mitt i natten
där jag nästan drunknat i sorgens svarta vatten

Ändå står jag här med solen i min rygg
jag står här levande och trygg
Ändå ler jag åt det vackra i livet
men jag tar inte en sekund av det för givet