Jag har just sett den nazityska filmen "Jud Süss" från 1940.  En starkt antisemitisk propagandafilm.  Judarna utmålas som en sjukdom på samhällskroppen. Ett listigt och girigt avskum.

Då filmen slutat blir man sittande som förlamad av tvehågsenhet.  Trots sitt allmänt vidriga budskap är filmen ett mästerverk.  Regi: Veit Harlan. Som Jud Süss:  Ferdinand Marian och som Dorte Sturm: Kristina Söderbaum. Skådespelarkonst på elitnivå.

Att filmen överlevat och kan ses än i dag är ett litet mirakel. Annars har man väldigt brått att utplåna allt som minner om det förflutna. Som jag ser på saken är detta kulturmord.

Statyer av Hitler, Stalin, Hoxa, Saddam Hussein och alla liknande är historiska dokument, bilder från ett folks förflutna. 

Här i Stockholm sitter Karl XV staty på sin häst.  Då han dog hade han drittans faderittans tusenlappar i obetalda underhållsbidrag till jungfrur han devirginaliserat och gjort som man säger "på smällen".  Skall vi smälta ned honom och gjuta Marita Ulvskog av bronset?   Nej, låt honom sitta där han sitter utanför Biologiska Muséet.  För nog var han biologisk så det stod härliga till.