Bengt var förlorare och därtill oavlönad.
Han ville gärna gå lite innan personalen måste säga till de värsta kvardröjarna.
Allt var redan omställt till helg, långhelg dessutom. Personalen på stadsdelsbiblioteket var redan långt borta, fast de tycktes gå där och pula med än det ena, än det andra.
De oavlönade förlorarna skulle sättas på prov ännu en gång: långhelg.

Bengt såg till att lämna lokalen i glappet mellan en bekanting som var vinnare och två andra förlorare som väl hade funnit varann när de suttit i tidningsrummet och gjort ingenting över uppslagna dagstidningar eller suttit och gjort ingenting alls - eftersom en del inte har någon skam alls, den har dom tappat på vägen, stjälpt av som en sandsäck, ett sänke, men det hjälper ju aldrig - de sjunker bara ännu längre ner.

Han ville inte hamna jämsides med någon. Då skulle han tvingas tjingsa och då skulle hans röst vara håglös och därmed avslöja honom.

(fortsättning följer ev)