På sin vandring kommer människan en dag till en glänta.
Humlor och blommor trängs i solen.
Bäcken smeker runda stenar i sitt sköte.
Skogen är en orgel.
Uppkrupen på en mossbelupen stubbe
sitter ett skogsrå.

Här vill människan stanna och vila.
Snart blir hon törstig och böjer sig fram över källan.
Då ser hon att hon åldrats.
Snart ligger hon på sitt yttersta och frågar:
- Varför har ingen under hela mitt liv
stannat vid denna härliga plats?
Med handen över människans ögonlock
svarar skogsrået:
- Gläntan var till bara för dig.