|
|
... och beger oss mot ett annat liv
Nu säger vi upp oss allihop
Löneslaveri, jag är ledsen,
men det är vad det är.
Och jag läser ingressen,
om karriärsklättring,
men för vad?
Får du ett bragdguld,
blir du erkänd?
Sjukersättning för själsersättning,
märkt och bränd.
Söndersprättade drömmar,
omsydda till vardagen.
Frisk luft genom otätade sömmar,
du är beslagtagen.
Jag är ledsen,
men jag drömmer till barndom.
Bort från stressen
till en hallonsmakande gom.
Hur blev det så här?
Jag välkomnar det gärna,
ett liv i "misär",
med frisk luft.
Blå atmosfär,
en varm vind
kalla vintrar
en rosig kind.
Poetiskt som det är,
vad skulle ske?
Bakåtsträvan är alltid negativ,
när vi redan tappat greppet.
....Men vad skulle vi kunna se?
Fri vers
av
Nebula
Läst 373 gånger
och
applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-06-08 15:23
|
|
|
Inkarasilas
.och det var helvete vad jag stavar illa och upprepar mig konstant, men så går det när man bara har 5 minuters jävla kafferast på det satans ARBETET.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
2009-06-08
|
|
|
|
Inkarasilas
Sjunker in och genom texten. Blir förbannad som fan, inte av dina ord utan för arbetets konsekvens, att viga sitt liv åt arbete...så satans viktigt att det trasar själen för en fucking karriär. Ha! Desto mer pryttlar desto jävligare att flytta. Mitt liv ska vara inrett som en munkcell, några få pinaler som går att rafsa ihop på en kvart om man nu får reda på att hej, vilket norrsken det är i Haparanda så OFF I GO, till dit, du vet var, där allt blommar och forsen rämnar rakt genom berg, till inga affärer, inga människor bara Natur och Tystnad och ger väl fan i karriären, ett arbete är ett TING något som inte är jag, det är ett sätt att greja stålar för att komma till nästa dag för jag har avkommor som behöver mat, för att det är ett fucking ansvar man med glädje gör så att de kan växa, MEN - som det är nu räknar jag jävlar ÅR för att skiten, arbetet det MENINGSLÖSA SOM STJÄL MIN FRITID ska ta slut, det jävla löneslaveriet som fan suger själen ur fingrarna och den dagen när de är stora nog ska jag kapa varenda lina och bara draaaaaaaaaaaa iväg, bort från och TILL. INTET. Helvete vad personligt det blev men jag eldade upp mig och blev förbannad, det här är vad jag tänker every fucking day. Karriär, i helvete heller. Har inga ambitioner mer än en timmerstuga i fjällen, lodjursspår i snön och skrivmaskinsknatter. Fucking lyckliga barn och en stor fucking karl. Det behöver jag inte jobba ihjäl mig för. Som jag ser det. Jobbar precis så lite att det går ihop sig, resten är MIN tid. Men när jag är där. På det så kallade arbetet. Visst fan jobbar jag. Effektiv jävla Duracellkanin. Men det är en parantes i mitt liv, jävligt viktigt. Att veta. Mitt arbete är inte jag. Vissa är som. Hej, vad jobbar du med? Skit i det liksom, jag är här framför dig. Vill du veta vem och vad jag är, så är det inte mitt arbetet. Punkt
Och du, hej Waltzing Matilda, som jag saknat dig. OOOOOHOOOOOOO! Set The World On Fire!
2009-06-08
|
|
|
Nästa text
Föregående
Nebula
|
