Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Azteker, Apmän och nunnor.


Anspråkslöst.




vill ta av mig kläderna, ha dina läppars blöta mot min mage
känna din tungspets kittla min yta, tillåta essenserna flyta runt
färger omvandlas till mirakel - öppna min kista
fyll med värme det jag saknat
må jag minnas få stunder med andra, då
då det händer med dina händer, saknar jag nu

var är andetagen mot min rygg och ditt hår i mitt ansikte
vill lukta och omfamna dina felsteg just för ett fåtal minuter
förlåter våra tryt
är blyg

när något är nytt
och det blir gammalt avstår jag
att blanda mitt hjärta in i det
för länge för att bli dunkat
huvudstupa i buken
jag bär inom mig
för dig
ditt.


tankarna sveper tyst mellan blickar
du blinkar och låtsas att jag inte är så nära
som du egentligen visste att jag skulle bli stunden du sa ja
avstämningar och i distansierade moln hör vi ekon
det finns melodier i historier
men att samtala är ödsel på tid

öar av liv kan finnas dit där makten är vag
där leendet är evigt
och solljuset lika klart som månens mark

tillåt din kropp att ligga bredvid min
då hittas du kanske lättare
än om du stampar omkring

rytmen finns inombords ändå
låt våra två rytmiska gångar
bli till en trumvirvel

för jag vill
jag vill
jag vill
ha dig igen, bära och föra
kan du höra mitt vaga vissel
förför mitt norrsken
ikväll, älskling.







Fri vers av Skosnöret
Läst 182 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-06-11 17:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skosnöret
Skosnöret