Som hösten gjorde sin mäktiga entré..
Lika glödande i färgerna..
Lika mustig i sin smak..
Stod du där inför mig..

Septemberkvällen svepte rå fuktighet i disstråk mot mina ben...
Jag kunde ej skönja dina fötter..
Ej heller dina smalben..

Vi stod där på myrspången och bara betraktade varandra..
Ändlös kändes stunden..
Om det inte vore för södergöken..
Så hade tystnaden mullrat likt åskviggar i mina öron..

Jag bröt verklighetens paus med min fråga..
-Ä det dags? Är tiden kommen?

Sakta öppnade du din läderartade mun..
Din röst bar klangen av jabme-aimo..

-Det är dags................