Från insidan såg den inte lika het, oljig och skärande ut. Inte heller bar den de spår av svedmod som förknippades med frambärandet av tvetydigheter. Förankrade i skallbasens sfäriska benskål ledde rostiga wiers mot mittpunkten. Där i barken och stammen. Där i hjärnans mitt. där bodde han. Sam Vete Ågren 53 år ensamstående.

När han stod där vid skranket i domstolen väntandes på sin dom. När han för sitt inre frammanade bilden av tidpunkten då han kunde skönja sin gud. I detta minnes fägring bad han sin skapare om nåd.

Dom förkunnas i sal 5. Staten mot Ågren. Stå upp. Sedan föll domen och med den föll även Sam Vete.

Jag dömmer dig till evig förvisning till skallen. Ågren skall för evinnerlig tid vistas i skallen. Så om någon idag funderar på varför det ibland känns som att Ågren bor i skallen. Så är det för att han gör det.
För alltid.