När han åter vände sig om, fanns ej längre barndomen kvar..
Känslan av tomhet startade någonstans i trakten av mjälten, för att sedan växa sig lika stor som centrala bukhålans kropp. Det nya var ej äkta. Ingen äkthet på det sätt som den svunna tidens komponenter ägde i sin värdighet. Han vände sig framåt och återupptog livets vandring. Saknaden värkte i själakroppen. Vad hade egentligen ändrats? Vad hade försvunnit? Vilket av det nya var källan till all denna rotlöshet? Frågorna fyllde både den lilla ryggsäcken och även fickorna på hans anorak. Stigen passerade över ett krön och väl över detta hörde vi ej längre hanses existensiella tankar...