Bilen stannar. Du kliver ur. Under en evighet hann jag tänka....

Jag vill vara med dig. Jag vill stå på din sida. Vad händer nu?
Kommer jag att få se dig igen. Vill du se mig igen? Kommer du att frysa nu? Är du ledsen/arg på mig? Kunde jag ha stoppat det här?

... egentligen varade min evighet i ca 5 sekunder, från och med att bilen åter startade tills att den körde iväg igen

Jag var så rädd.. så rädd att förlora dig och aldrig få veta vad som hände med dig efter att bilen körde iväg. När jag inte längre såg dig från bakrutan så kom alla \"jag borde ha... jag skulle...\" varför klev jag inte ut ur bilen och visade att jag stod på din sida, att du inte var ensam, att du aldrig skulle vara det.. att du alltid hade mig, mamma. Men det gjorde jag inte, jag var 9år, paralyserad, kvävd av min rädsla, förlåt