du är vacker
jag är ful
vi är fast i en fantasi
fastetsade på näthinnan
med sovande andetag

jag kan aldrig bemästra mina drömmar
men drömmer likväl för det

tänk om man bestämde över sitt eget liv
skulle vi uppskatta solskenet lika mycket?
skulle vi drömma på samma sätt?
finns det verkligen något att leva för
om inte att drömma?

jag drömmer, jag drömmer
jag lovar att aldrig sluta
och det är de magiska sekunderna
jag för alltid andas
och för alltid vill ha
det är de som är bäst
och gör mest ont

det gör alltid mest ont
precis efter allt bra
och jag väntar på ännu en kurva
i livets berg och dal bana
håller hårt tag om handtaget
och blundar nervöst
håller andan
vet aldrig när jag ska sluta
förrän jag inser att det är försent
och jag faller med noll luft i mina lungor
jag faller, men åt fel håll

att man har så dålig balans
med ögonen stängda
hur vore det då att vara blind?

du är vacker
jag är avskalad
vi är fast i en fantasi
som bara jag har
är det då verklighet?

du är fast i min fantasi
och jag drömmer alltför sällan
men saknar alltför ofta
regnet i mitt hår
och hur sött det luktade
jag finner inte den känslan
någon annan stans