det är torsdag
och jag har ont i magen som vanligt,
sitter med samma tomma blick,
har samma ekande känsla i kroppen.
tiden är orimlig,
varje minut är en timme
och varje timme försvinner fort.
jag vet inte riktigt hur jag tänker längre
ibland kopplar jag ifrån helt

det är som om samma historia upprepas
och rullas gång på gång på gång
men med andra ord, eller samma ord,
men olika dagar och olika år
har vi fastnat i vilka vi är?

jag har nog fastnat
i vilka ni är

vad jag hatar mest med mig själv
är hur lätt jag glömmer bort
att ni gör samma misstag igen
och jag lurar mig själv
att tro att det blir bättre
men det kommer ingen nästa gång
bara samma igen,
eller hur jag inte kan släppa taget
om minnena som gjorde mest ont
hur jag inte kan glömma
de orden som häftades fast,
ändå förlåter jag.
förlåter jag?
ändå ger jag en andra chans
när jag borde ge chansen till mig själv
istället
att syna er och lära mig läxan
men jag har för mycket hopp
önskar för mycket
vill väl ha den där fantasigladavärlden ändå
där vi är lyckliga
och alla får vad de vill
men den kommer nog aldrig
jag måste bara komma ihåg
att inte glömma bort det

det är torsdag
och imorgon är jag säkert glömsk
och är blåögd igen