nerbitna naglar
avklippt hår
som aldrig växer ut
en vattendroppe
som aldrig träffar mark

jag har suttit här ett tag
vaggandes
fram och tillbaka
i Ångestens famn


jag kastar min klocka i marken
tar upp en sten och slår
ett slag för varje gång den fått min mage vända och vrida sig
hör hur det krasar under min hand

i samma sekund som tickandet upphör
upphör också det dunkade ljud
inuti mitt bröst
och jag känner mig mer levande än någonsin



jag dödade tiden