Du står vid busshållsplatsen
Första gången jag ser dig på benen på ett tag
Du har en vit blomma i ditt röda hår
Ser ner på dina röda naglar
Jag kliver av och går fram till dig
Du ser upp och dina ögon har fått liv igen, de liv som var bortblåst ett tag
Du har fräknar på näsan och dina ögon glittrar i solen
Blåa som havet
Vi har inte setts på ett tag
Du sa att du inte orkar se mig lida
Att det inte fann mer att säga
Men när du ringde, bad mig komma
Tog jag nästa buss
Nu står vi och ser på varann så som förr
Mitt hjärta dunkar fort
Jag blir lika svag som förr
Du ler och jag smälter
Inte av solen, utan av känslor som väcks till liv igen
Vi går sakta i väg
Jag kommer inte att älska dig för resten av livet
Bara en lång, lång tid