Denna avskyvärda anklagan, som drabbat mig genom åren,

den orättmätliga orättvisan som rest sig ur träsket, medan

jag själv drogs ned.

Allt för ofta har jag som ett fån tittat på när mitt förnuft krävt handling. Och när jag väl bestämt mig för att besvara orättvisans kommentar har jag fått fram ett, hmpf…uh-uh och ett hmm.

I stridens hetta har mitt genomgångna svarsfacit helt destruerats av en dimma från de svarslösas värld.

När tiden väl varit inne för att slå handen i bordet, och få ut kommentarernas kommentar, har jag

ynkligt fått fram ett, hmpf….uh-uh och ett hmm.

Jag sitter och smider mina planer på hur jag ska få dig att inte missuppfatta, och låter mig samtidigt fara in i egen konstruerade konflikt situationer, där jag som en välsmord ordspridare trampar sönder allt motstånd. och låter mina akademiska fiender smaka på tunghäftans nedriga ångest. Inom mig fylls min ordammunition på ytterligare. Som en boxare som förbereder sig för den slutliga

knock-outen, sänker jag mina meddebatörer i sitt eget träsk fyllt av olösliga vokabulärer.

- Ha !!! Skriker jag.

- Nu är Ni inte så sturska längre

Men som ett brev på posten, anländer verklighetens vardag, rakt in i min mun.

Jag står där än en gång, insmord i tysthetens rum, och det enda

jag får fram är ett, hmpf….uh-uh och ett hmm.