Det sägs att man kan skriva av sig smärta, det är det jag försöker på ett desperat sätt just nu, jag inviterar dig rakt in i min öppna smärta.
Det är livet som drar fram, har gjort mitt bästa här i nattens långa timmar.
Känner väl inte att den medicinen verkar riktigt ännu är jag rädd, men jag vet att det kommer. Ordens läkande kraft kommer att göra sitt fantastiska jobb med min smärta.

Känner mig vilse inför livets små och stora krumsprång, vilsen och med en känsla av otillräcklighet. Att inte vara den som kan läka och lindra ömmande hjärtan. Det smärtar mig mer än jag trodde var möjligt.

Jag är trots allt ändå glad att jag känner, jag känner alltså lever jag.
Smärta är aldrig roligt men det är i alla fall liv. Jag är hellre den öppna människa jag är och älskar, ger och känner, än att stänga mitt hjärta av rädsla för att bli sårad. Även om det resulterar i smärta ibland.
För om man inte känner så anser inte jag att man lever ....

Jag har så mycket att ge, otroligt mycket. Den dagen kommer, jag vet det, när allt faller på plats. Den dagen så får jag ge utan förbehåll.
Fram till dess fortsätter jag att leva i glädje och som nu, i smärta en stund.
Just nu är smärtan min nattliga kamrat.

Men efter regn kommer sol och imorgon är en ny dag!