han sa att skillnaden mellan oss
var djupare än mina ytliga dikter
vi var höga
och jag förstod exakt
vad han ville säga

han sa till mig:
"jag är en frysbild
av en generation
på din näthinna"
det var svårt att bestrida
det faktum
att han var vacker
tidens odödliga son

han sa:
"jag känner dig inte längre"
det var sommar och mitt hjärta
dunkade i tolv takter,
spelade
Blues
ackompanjerad av stadens
ensamma gatuhörn
och sorgliga tegelväggar
"du är som en stängd bok"
fortsatte han
skillnaden mellan oss
är djupare
än tystnad
svarade jag
han förstod
och jag tvivlade inte på det heller

"man kan se skillnaden
mellan oss
på sättet vi rullar
våra joints"
sa han och visade mig,
hans var ojämn och ful
snabb
slarvig
och spontan
som Neal tänkte jag
som Neal
"thats how i roll"
sa han
meningen var dubbelsidig
och poetisk
med tanke på sammanhanget

Jag visade honom min
omsorgsfullt rullad
med eftertanke
långsam och jämn,
den brinner långsamt
sa jag
"precis som du min vän"
sa han tröstande
"precis som du"
vi tände på och diskuterade
Bukowski