Stenhus, rum mot gården

bolstrade vita sängar
i fönstret spetsgardiner
på karmen två glas rött

tillbaka i tiden

hand i hand kliver de ut
på innergården
hör högfärden bakom hörnet

finner en egen stig över gräset

på ängen står en avmagrad
ensam ponny i skymningen

han vill visa henne gården
där det bodde målare och musiker

i tidigt 60-tal när Österlen befolkades
av konstnärer som diggade jazzen

de läste aforismer och lyrik
diskuterade konst och liv

täljde egna schackpjäser

mörkret faller tungt över Skåne
de vänder åter till husets värme

en önskedröm blev verklighet