Bor i en skithåla full med en massa lik
som bara går och samlar damm
Jag vet att man inte ska generalisera så,
men det är lätt att dra alla över samma kam

Jag har vant mig vid utanförskap
Jag har vant mig vid folk
som skriker så att det flyger saliv
Och jag har vant mig vid att
aldrig bli riktigt nöjd med mitt liv

Jag sitter ensam i min lya framför min tv
Glaset på bordet är halvfullt
och en vodkaflaska står breve
Jag är en melankolisk människa av naturen
Har en massa drömmar men inte den rätta turen

Orkar inte höra min egen röst,
är trött på mitt eget gnäll
Så jag sätter på en repig LP,
den får vara min vän ikväll
Grannarna slår i väggen, 
skriker och klagar för att jag dem stör
Men jag drar upp volymen på stereon lite till
och låtsas att jag inte hör