Det första som kom upp
Under hela filmen
Var att en människa
är en sadist,
I grund och botten.


Det andra som kom upp
Var att livets "gärningar"
Inte först och främst att
Man är en stor tänkare
Är det viktigaste.


Han tog sin revansch
både under sin skolgång
Och genom livet,
B.la. Genom att fullborda studierna
I den skola han blev reglerad
Ifrån,
Skol(kamraterna?)
(Vissa, Hyggliga människor. )
Andra riktigt fula.
Och sin styvfar.


Jag har begripit
Och förstått genom många
År tillbaka
Att "gärningarna"
Har större vikt än vi förstår.


Som någon klok har sagt:
"Dina tankar blir ord..
Dina ord blir gärningar...
Dina gärningar blir din karaktär...
Och din karaktär blir ditt öde."



Om jag inte förstår att forma
Mitt öde
Till att eftersträva kärlekens
Natur
(Då tänker jag inte på den sinnliga
Eller känslosamma kärleken)
Utan den kärleken
Som strävar att vara lik
Skaparen själv,
Går vi miste.


Det är ingen lätt sak att vara
Människa.
Det är en uppgift
Som man bör eller måste gå in i
Att älska sin medmänniska
Där det kanske innebär
Att få offra sitt eget liv.
"Ty, ingen har större kärlek än den
Som ger sitt liv."

Som Jesus sa.


Hmmm...
Det tål att tänkas på..!
Eller vad tycker du..??