Är det möjligt att älska mig? Jag bara undrar...


En ständigt trött tonårsmorsa med lågt järnvärde.

Virrig och alltför blöthjärtad.

Tunnelseende när det gäller dammråttor.

Järnkoll på ungarna, dom suckar högt kan jag lova.

Somnar gärna i soffan och behöver sedan hjälp med flytten till sängen.

Uppslukad av saker jag gör så till den milda grad att jag vid 20.00 upptäcker att ingen i familjen ätit middag.

Får städmani vissa dagar i månaden och humöret följer därefter.

Vill alltid somna nära den jag älskar, han får ju inte klaga över värme direkt.

Har ett omåttligt behov av att bli killad på ryggen.

Kan sitta vid havet i evigheter, fullständigt uppslukad.Skulle nog inte märka om åskan slog ner.

Plöjer igenom bok efter bok, dyr i drift kanske.

Kräks nästan av att borsta tänderna.

Långsurar när jag inte får gosa.

Älskar långpromenader, i regn. Vill att du ska följa.

Vill plocka dina ögonbryn, absolut.

Tvingar dig med på naturpromenader och löparturer, förväntar mig att du ska älska auktioner som mig.




Å andra sidan så...




Har jag ett enormt stort hjärta.

Är jag väldigt rädd om alla mina vänner.

Älskar jag utan förbehåll när jag älskar.

Ger jag gärna frukost på sängen.

Masserar jag din rygg när du vill.

Lagar jag faktiskt god mat.

Är jag vän med mina döttrars vänner och lyssnar gärna.

Dömer jag aldrig någon.

Tycker jag om att arbeta.

Älskar jag att måla, skriva och fotografera.

Hämtar jag filt om du fryser.

Pussar jag dig i nacken.

Står jag altid på din sida ...i alla väder.

Är jag ärlig och rak.

Tycker jag om människor, genuint.

Är jag öppen och social.

Vill jag gärna öppna mitt hem och mitt hjärta för människor.

Älskar jag att busa och skratta.

Vill jag ge, att vara generös med hela mig.

Är jag evigt nyfiken på livet.

Tror jag på det goda hos människan.

Vill jag att alla ska må bra.

Delar jag mer än gärna med mig.



Sååå....kanske möjligheten finns ändå?