att det var du som skulle hitta
mig trodde jag aldrig på
att någon säger sig ha väntat på
mig är olidligt tillfredställande
livet blir ett hopp över närmsta vattenpöl
ett litet skutt av mani
för att på något sätt tvinga kvar
huvudet på marknivå



hallå Gud?
vad lätt är det väl att flyga
med kärlek i sina skor!

med en tröst i mörkaste
av kvällar och tankar
jag tror du ändå inte finns,
Gud





vad enkelt är det väl
att tro på dig när allting

svek


när kvällarna bär en dimma
utan dimma
en rädsla utan rädsla
tomhet

en ilande känsla av
att rymma sitt liv är
den enda vägen ut

Gud?
jag ber till dig för smärtstillande ord
smekta i mina örons
djupaste kanaler
dit en kall blåst
aldrig når


för det är inte i hjärtat mitt
du sitter när jag behöver dig Gud
för inte ens du kan utplåna smärta


endast kan du, bara du
med makt förvrida
mina sinnen till magi
du ger dem illusioner


öronen hör ljuv musik


tungan slickar socker


ögonen ser soluppgången


min hud rör vid silke


näsan snuddar vid nysmält choklad



i varje andetag



så som vi alltid
skulle ha varandra

så finns nu Gud för mig



ty du Gud finns för mig
när jag behöver det






eller är det bara min kropp
som gett upp kampen
i alla alkoliserade nätter
och huvudvärksfyllda mornar
och gråtspränga kvällar
innan alkoholen kommer?

min kropp som till slut gav upp kampen
om mitt kroppsliga morfin
och till slut lät mig vila
från det som en gång
var det allra vackraste
på denna jord,
han


kroppsligt morfin?
det borde man kunna köpa på burk
om jag menar allvar?
är det verkligen så illa