Så märkligt förfärligt
detta lidande skrivande
att det en gång vackra
endast inbjuder skräck
att pennan kan vara så fräck


ett djupt andetag
och några få samlade tankar

tillsammans ut igenom orden
sanningen sakta vankar

på en strand där havet är rött av blod
i ett land där varje barn läggs i en flod
stående på en fruktlös jord utan räddning
jag står rotad fast
i väntan på undsättning

Alltid på flykt, eskapist som jag är
genomtänkt och välplanerad
bara inte lika väl utförd
någonstans går det fel
min röst vägrar att göra sig hörd
över vågornas brus
över pennans sus
över pappret

dränkt i ett hav av blod
ett barn placerat i en flod
tankar sådda, rotade i fruktlös jord
utan räddning
väntar jag fortfarande på
att du ska komma till min undsättning