befann mig i ett besynnerlig tillstånd av bakvänd eufori, beslutsamt desperat stannade jag uppe sent för att testa min senaste bakfylleteori, att dyka ner i avgrunden ansiktet först, att drunkna i min egen skugga och skriva om min reflektion, det var ett perverst experiment för att se om jag kunde vakna som en annan person, vilket jag till viss del gjorde men inte på sättet jag önskat, en stor författares rastlösa själ uppenbarade sig, han hade ett hagelgevärshål i bakhuvudet, han talade till mig och sa: "Danny boy, du är inte den du tror att du är, du är en självlurad stackars sate" var hopplöst förälskad i myten men fick mitt hjärta krossat, jag kunde inte längre inbilla mig att det jag gjorde var särskilt vackert eller ens speciellt, en paranoid schizofren-narcissist hög på XXX, varken mer eller mindre, jag gillar ju inte JAZZ got damit, tvingades helt enkelt acceptera att jag blott var en marionett i nattens kaosartade koreografi.