Inte visste jag att möten med flera av Er poeter kunde bli så viktiga för mig när vi delar poesi och tankar om livet med varandra.

I mitt arbete med människor får jag dela storartade och ofta smärtsamma livsöden och möta gripande vardagshjältar. Sedan går dessa personer ut i sina liv.

Här på sidan får jag dela Era djupaste tankar och känslor uttryckta i Era egna poetiska verk och jag försöker se Er bakom all skönhet och kärlek Ni förmedlar via dikten. Några av Er har en underbar humor med massor av kärlek och allvar bakom, som uttrycks i briljanta sköna rimmade ord. Några skriver om livet och om mötet och kärleken och friheten på ett sätt som lyfter mig till oanade höjder av upplevelser och känslor.

Varken i mitt arbete eller med Er här på sidan får jag dock bli Er vän i verkligheten. Jag vet ofta inte vad Ni heter, inte vad Ni har för yrken, knappt något om Er levnadshistoria och knappt något om Er familjesituation i nuet. Ändå känns några av Er stå mig så nära så jag häpnar. Undrar om det delvis beror på att jag själv här, som Er medpoet, också får uttrycka mig spontant och fritt och utan yrkesmässigt ansvar för någon annan än mig själv när jag skriver och när vi samtalar med varandra om de skrivna orden.

Liksom livet kommer att ta slut en dag kommer även våra samtal att ta slut och det smärtar mig redan att veta detta.

Min varmaste hälsningar och innerligt tack till Er alla för att Ni finns för mig.
Er tillgivna Walborg