En tandlöst tömd. Han som saknat vässade
kanter att luta sig mot en hungrande gatsten.
den som åter fylldes av lårbens alla avskydda
möten genom isande vardagsvakuum.

Kanske grävs det med tunna naglar där när
så märkligt lite känns som det saknas så jävla
mycket mer utefter hand. Som en handlös näve
fastgjuten vid den russinpåverkade sista tanken.

ett veckat tankemönster i nacken gror elektriskt
ingrodda meningar kanske någon tänkt någon gång,
och kanske meningen var menad som en uselt
uppbyggd mening, kanske pennan utan udd har
vridits om och vässats in, och tvinnat hud som
tusen nålar utmed rygg med hål i kanten.

klipps till pappfigur av träsmak sparkas höstlik
genom parken, den som fanns och blev så vacker
när han aldrig tog sig dit. Det odlas ärr från
ingenting som något värdigt vände in. När allt som
syns är det som fastnade på utskriftsbara blad.