Jag tar stigen den som går över myren, som går
till tjärnen precis intill där mossan är så mjuk och fin

Jag tar av mig stövlarna, vill känna den mjuka sköna
mossan under mina fötter

Jag går med stövlarna i den ena handen, i den andra
har jag korgen, jag hoppas finna några av dom gula
hjortronen, att lägga i den

Jag går ensam över myren, har inga tankar på att det
har synts björnar där, jag går där känner mig lycklig
och glad

Jag går där på stigen, nynnar på en sång, en sång jag
älskar, känner lugnet och stillheten, där på myren i
ingenmansland

Så plötsligt börjar jag undra, vad är det jag hör, till slut
förstår jag, det är jag själv som går och sjunger högt,
du vet väl om att du är värdefull, det var så jag kände
det just den dagen


Jag njöt av den mjuka mossan, tystnaden och stillheten
den vackra augustidagen för några år sedan, när jag så kom
fram till tjärnen, tog fram termosen med kaffe, satt där på
bryggan och bara var, den stunden kommer alltid att finnas
inom mig

Du som kanske läser mina rader, undrar kanske om jag
fann några hjortron? Nej, det gjorde jag inte, det var inte
viktigt, det bästa var att få gå där känna mossan under mina
bara fötter, och att jag slapp möta björnen


anits 3 augusti 2009