När nattens stjärna strålade
mot jorden med sin glans
såg jag där framför mig
en plats där frihet fanns

Så djupa dunkla skogar
jag sett i min fantasi
och källans klara vatten
med månskensglans uti

Den stora stolta furan
mot vars bark jag luta min rygg
och det tysta prasslet i natten
var nog för att göra mig trygg

En stilla bris som ett andertag
gav min själ ett odödligt liv
jag ska leva för evigt i lycka
och se allt från en nytt perspektiv

För i bäckens prol och i trädkronans sus
finns den frihet jag andas och har
stjärnan ska bära den med sig
och stråla så länge den finns kvar