Du sträcker ut din hand,
en tyst bedjan om en andra chans.
Ett löfte om allt till sin rätta,
ingen mera smärta.

Kanske är det försent,
kanske har du och jag inget mer att ge.
Kanske ska man ta ett steg
ut i intet, inget mer

Vinden i mitt hår,
kan jag glömma dina hårda ord?
Se förbi och se framåt
inte tillbaka, hur vi försvann då

Vi var bra en gång
men nu står vi här.
Allt gick så fort,
hur hamnade vi här?

För lite kärlek, för mycket passion,
för många sårande ord.
Vi gick ihop och förbi.
Finns vi inte mer?

Jag ser din hand och din bedjande blick
men inser att allt är försent.
Ett steg i intet, ett tyst farväl.
Vi är över, var aldrig här.