Det är fullmåne. Trädgården är mörk. Jag vandrar sakta igenom den. Genar över gräsmattan. Tyst, tyst. Ingen får störa tystnaden, inte ens jag. Andningen är inget problem. Jag slutade andas för ett tag sen. Mina fotsteg är lätta i det daggvåta gräset. Min svarta klädnad döljer mig i mörkret. Bara jag undviker månljuset så kommer ingen att se mig. Jag känner törsten, hur jag börjar bli svagare, hur huden börjar blekna. Jo det är sant, huden bleknar när man inte druckit på länge. Och det var ett tag sen. Men i natt ska det gå
Ett ljud hörs i en buske en bit ifrån. Jag stelnar till. En fågels konturer syns mot himlen, lyfter och flyger iväg. Jag pustar ut. Eller i tankarna gör jag det, men kroppen har inte tagit ett andetag. Jag är fortfarande ung, oerfaren, som han sa. Men jag ska klara detta. Jag måste ha mat. Måste få känna det röda, livets vatten.
Jag kommer fram till huset. Det är ett gammalt hur, stort och vitt, fast i detta ljus set det mer ut som ljusblått. Det är tänt i ena fönstret. Set hade jag inte räknat med. Jag hoppar upp på balkongen, landar ljudlöst. Det tända fönstret är tre våningar upp. Blir svårt att ta sig dit. Lätt att bli upptäckt om man klättrar på fönstren.
Jag lägger min bleka hand på dörrhandtaget och trycker ner. Men balkongdörren är låst. Det är synd att detta kräver absolut tystnad. Annars hade det blivit så mycket enklare. Mina sinnen är så mycket starkare än någons inom ett stort område. Hoppas jag. Detta är mitt territorium. Fast det har hänt att jag haft inkräktare. Det är riskabelt, eftersom jag fortfarande är nybörjare.
Jag hör ett ljud innanför. Någon går i en trappa. Jag hör någon tända en lampa innanför de tjocka väggarna. Någon går emot mig. Detta kan vara min chans. Jag ställer mig tätt mot väggen, döljd för den som skulle kunna komma att gå ut genom balkongdörren. Jag försöker sjunka in i väggen, göra mig osynlig.
Så klart blir jag inte osynlig. Men jag anpassar mina färger så jag blir väldigt svårupptäckt för det mänskliga ögat. Nu är denna någon i rummet innanför balkongdörren. Stegen kommer hitåt. En nyckel vrids om i dörren, och den öppnas. Ut kommer en kvinna, i lång röd aftonklänning. Håret här utsläppt, svart. Hon går ut på balkongen. Tänder en cigarett. Nu är det dags. Jag lägger min hand på hennes axel. Hon rycker till. Jag tar tag i hennes huvud. Blottar halsen, böjer min ner. Biter.