Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vi kallade det "berg", när jag ser på det i dag, kommer minnena


BERGET

vi kallade det "berg"
när vi var barn

jag har gått förbi där,
med bil åker jag förbi ibland

jag minns hur oroliga våra föräldrar
var, när vi lekte där på och intill "berget"

då förstod vi inte, att det kunde
vara farligt
"berget" var inte så högt

men det stupade rakt ner
mot den stora vägen

där kom bilarna körande
inte så många då, som nu,
och inte så fort

nu tror jag inte några barn leker
som vi gjorde en gång

"berget" som vi lekte på och vid
är ett minne från en tid
för mycket länge sedan

en tid när jag ibland
fick vara med

jag har tänkt på den tiden ibland
det händer dom gånger jag går
eller kör förbi "berget"

trots min höjdskräck
tyckte jag om att klättra
på "berget"

vi var inte många som gjorde det
jag var en dom som vågade

tänkte aldrig på att vi kunde
ramla ner och göra oss illa

jag förstod när vi blev äldre
varför jag fick vara med

det var för att jag vågade klättra
som jag fick vara med, när vi lekte
på och vid "berget"


anits 17 augusti 2009




Fri vers av anits VIP
Läst 151 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-08-17 23:59



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Att få vara med för något annat än att jag är jag - det gör ont-din text lyfter det budskapet på ett förträffligt sätt!
2009-08-20

  Eaglemountains VIP
En fin berättelse, kommer själv ihåg när man klättrade upp på en sådan bumling ..... modig var Du ju även då .....
2009-08-19

  Rosen VIP
Mmm...barnaminne, konstigt vad det kan betyda olika vid olika tidpunkter i ens liv.
2009-08-18

    ej medlem längre
Har en likande bumling en mil bort... Om den sägs att en jätte kastat den för att tysta klockstapelns klockor...
2009-08-18
  > Nästa text
< Föregående

anits
anits VIP