ELEGI ÖVER ÄNNU EN FÖRLORAD SOMMAR

Hon vill inte vara där jag är
Jag som är så jävla kär
Varför kan du inte vara tillsammans här
Istället för att gå och skrota i dina minnen där

Så vi kan cykla ner till havet
Med morronsolen gnistrande i navet
Vi ristar in fåglarnas sång i sandens poesi
Och älskar varandra i lätta vågors melodi

Det är så synd om mig som för Majakovskij
När hans Lili bestämde att dom skulle ta en kärlekspaus
Alltför beroende var han revolutionären Majakovskij
Hans hjärta slets ur bröstet och blev en plågsam paus

Köttets lust och själens obotliga ensamhet
är ju i grunden en borgerlig angelägenhet
Jag tror på den Gemensamma Människan
Du verkar odla den Ensamma Människan

Somliga kämpar som djur för att nå sina nära
Andra verkar nöja sig med vackra ord i frånvaron
av den känsla som...

Ä...det här blir för svårt...
...driver en till gråt...
Det får bli en ålandsbåt!