Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och den ska säga; jag gjorde så gott jag kunde



Den ska vara svart

och under ytan;

silver



ligga lite för sig själv

skuggad av en björk

på armlängds avstånd

från allt

och alla andra



adresslös

just innan sommar bryter ut

ska den vara

ett värdigt slut



mörk och blank

en lekplats

för de minsta



en spegel, stor

för den som vågar falla

ner på knä,



klyva gräset

och minnas


mig.




Fri vers av Saga-Sofia
Läst 650 gånger och applåderad av 12 personer
Utvald text
Publicerad 2009-08-20 20:46



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
En helt underbar dikt! Grattis till detta vackra och enkla.
2009-09-12

  Carola Zettergren
Suck..detta är verkligen poesi, rader som sinnena drunknar i, naivt enkelt men så förbaskat raffinerat...APPLÅDER och bokmärke blir det!
2009-09-11

  Mr Lindemann VIP
Ord att smeka in ordöst en varm indiansommardag
Låta sensommarens vind lufta ens inre
samtidigt som solens strålar löper in i en
sedan läser man denna texten och befinner sig nära himlen
2009-09-11

  Yrre VIP
Svårfångade ord som lockar.
Mycket br!
2009-09-11

  © anakreon VIP
En bild som jag möjligen inte förstår men som detta till trots fascinerar mig fullt ut.
Jag sätter mig på bänken och granskar varje bokstav.
Oh ja.Oh ja.
Skönhet behöver aldrig förklaras.
2009-08-20

  etthjärtaäralltidrött
fantastiskt berörande
2009-08-20
  > Nästa text
< Föregående

Saga-Sofia
Saga-Sofia