Det har gått drygt ett år har gått nu. Jag saknar dej, Pappa. Jag saknar våra samtal och diskussioner, som ofta slutade i oenighet. Het var du! Jag är nästan lika het! Men vi skildes alltid som vänner. Vi är inte långsinta.

Jag saknar dina råd. Dom råd som jag nästan aldrig följde i alla fall! Jag gick min egen väg och det respekterade du! Vi stod så långt ifrån varandra men ändå så nära... Vi talade om allt, du och jag!

Vad hade du sagt till mej idag? Vad hade du sagt om mitt pendlande? Säkert hade du sagt nåt om att "det blir nog dyrt det där... " Men sen hade du skrattat och önskat mej lycka till och du hade förstått hur det är att inte alltid ha den man älskar hos sej. Du hade ju själv varit med om det. Inte sant?

En sak vet jag: Du skulle ha gillat henne... Den betagande!