Jag är en åskådare i en hopplös kamp. Jag kan inte hjälpa dig denna gången. Jag kan bara finnas vid din sida. Du får ta mina armar, mina ben och mina lungor. Jag orkar inte se dig hjälplös. Jag vill se dig skratta , leva , springa, sjunga. Så som du ska kunna , så som du kunde. Jag vill höra dig gå uppför trappan o smyglyssna bakom min dörr så som du gjorde. Jag vill höra dig dammsuga kl 10 en lördagsmorgon o ha högsta volym på Julio Iglesias så som du brukade när vi var sömntutor. Jag vill skoja med dig o få dig att skratta så som jag kunde. Jag vill skolka ifrån skolan o åka till Köpenhamn med dig så som vi gjorde. Jag längtar tillbaka till allt som varit o jag vet att du längtar med.