Det kan vara svårt att acceptera. Men ibland gråter jag.
Innan denna sommaren kan jag inte komma ihåg att jag gråtit sen min dotter föddes. Det är sexton år sedan. Då grät jag av glädje och stolthet!

Jag har aldrig gråtit på en begravning! Jag grät inte ens på min mor och min fars begravningar. Jag grät inte en droppe över dom. Inte ens när jag var ensam. Visst sörjde jag! Men inte genom att gråta! Visst kände jag saknad! Men inte genom att gråta!

Känslokall? Ja! Då var jag det!

Nu känner jag mej hel.

Jag älskar, gråter och skrattar. Lever livet!