Jag har aldrig räknat
älvarna jag korsat
bara tackat för
de broar jag har gått.

Aldrig visat ärren
genom åren
bara ömmat den
kärlek som jag fått.

Jag har sprungit vilt
under färden
jag har stannat och
hämtat andan i bland.

Jag har seglat
stormande hav
och grävt skatter
i livets sand.

Tidens klocka har följt mig
tickat timmar över mina steg
nu står jag här mitt i livet
och undrar vad som gick fel

Kanske jag skulle
vadat strömmen
flutit min väg
in till land.

Inte alltid litat
till kärlek kanske
sagt nej till en
framsträckt hand.

Jag kanske borde
ha skrutit
över livets
hårdhänta lek.

jag borde kanske
ha knäat
och inför gudom
framställt mig vek.

Men nu ska jag inte sörja
jag ska skratta
för livet
det finns

och bakom mig har allt
förflutit
och det är livet
som jag minns

Kastar buketten
över mitt huvud
tackar ja till
livets frieri

För trots allt
som finns bakom mig
är det längtan till
liv som gör mig fri.