Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

skruvar

tomrummen
hinner in

överallt nu


en tjock

vrålande hinna


dödläget gulnar

för var dag



ikväll

är mina kläder filter


jag sveper in
hela min varelse

i använt mörker

och
lämnar plats


-


de högljudda drömmarna

skruvas åt

som ögon


likt mina

då de möter andras


men jag finns inte

bortom dig

jag är

inrökt

jag är ett blodrött spår


hur kan jag stanna mig

det finns

ingen rörelse






Fri vers av am
Läst 315 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-10-22 20:50



Bookmark and Share


  Peter Matsa
ja, vilken skön dikt. jag tycker mycket om den osynliga röda tråden som går genom texten. den ger en ödesmättad känsla. dina ord blandas ett oväntat mönster som utmanar. gillar speciellt slutraderna. tack för läsning!
2010-03-26

  Söder
Du får till scenerna så otroligt bra här. Det är smärtsamt men så självsäkert och samtidigt förvirrat (för mig). Ja du vet, jag gillar det du skriver.
2009-12-11

  Robert W
att läsa den här är lite som att få medicin för ett besvär man inte visste att man hade

otroligt bra text i mitt tycke.




men titeln. jag vet inte; trist, klyschig och svennig - raka motsatsen till din dikt här och ditt skrivande överlag.
2009-11-02
  > Nästa text
< Föregående

am
am