jag tror inte på metaforer
som i huvudsak falska
även om jag inte menar
att davidsson inte är en klippa

jag tror att man undviker att kommunicera
med syftet att slippa smältdegssammanblanda
sitt medvetande med existensen av den andre

för även om stora humrar
gör sig bättre än franska dukar
och kaffet smakar bäst
strax nedanför montmartre

litar jag endast på den
som beskriver det undermedvetna
som en abstrakt politisk doktrin
i bristen på viljan att vara

en slags hemlig troslöshet
och inte för bekvämlighets skull
utan för makten
att bära den andres omedvetenhet

jag tror att framtiden
är ett foster
som spontanaborteras
varje dag

för det är i skillnaden
mellan observatören
och hur jag inte kan låta bli
att skissa cirklar i din hud

som historien fullbordas

men det är inte en metafor